DNA och RNA

En nukleotid bildas då en fosfatgrupp, en monosackaridgrupp och en kvävebas går ihop tillsammans. Flera nukleotider bildar en nukleinsyra som utgör DNA. Det finns en typ av fosfatgrupp i DNA, En utav två möjliga monosackarider, deoxiribos, samt 4 utav 5 möjliga kvävebaser, adenin, guanin, cytosin och tyamin.

Nukleinsyrorna bildar sen långa kedjor som ringlar sig parallellt med i en spiral så att det blir en dubbelspiral. De båda kedjorna hålls ihop genom att kvävebaserna bildar vätebindningar med varandra. Adenin binds till tyamin och guanin binds till cytosin.

I en människocell finns det 46 DNA-molekyler.

RNA står för Ribo Nucleic Acid och är uppbyggt på samma sätt som DNA fast det skiljer lite på en del komponenter.

Nuckleotiden i RNA bygger på en fosfatgrupp, alltså lika som DNA, Den andra utav de två möjliga monosackaridgrupperna, ribos, alltså inte den som DNA använder. Utav kvävebaserna använder den också 4 utav 5 möjliga, adenin, guanin, cytosin men använder inte DNA:ts tyamin utan använder uracil i stället.

DNA vet vi att det finns i cellkärnan men proteinsyntesen sker ute i cellplasman vid ribosomerna och där behövs den genetiska informationen. Därför kopieras den genetiska informationen till mRNA-molekyler (Messenger-RNA) som är så pass små att de kan passera genom porerna i kärnmembranet och ta sig till ribosomerna i cellplasman.

Det finns rRNA och tRNA. rRNA är ribosom-RNA och tillsammans med protein bildar de ribosomer. tRNA är transfer-RNA och transporterar aminosyror till ribosomen vid proteinsyntesen.

När DNA ska kopieras så friläggs kvävebaserna i en av kedjorna och sekvenseras upp tre och tre. För varje sekvens DNA bildas en motsvarande sekvens kodon, en komplementär sekvens, av mRNA. Kvävebaserna kan bara paras ihop mot varandra parvis, se tabellen.

DNA:ts kvävebas	MRNA:ts kvävebas
Tyamin	Adenin
Adenin	Uracil
Guanin	Cytosine
Cytosin	Guanin

Mutationer

När DNA ska genomgå en replikation, exempelvis vid en celldelning, så delas DNA-kedjan och de två ny delarna får en ny andra hälft. När basparen ska paras ihop på nytt kan fel uppstå trots att processen är väldigt noggrann och har dessutom enzymer som följer upp arbetet och rättar till fel. Replikationen ger ändå ett fel per en miljard baspar. Det är ca tre fel varje gång en mänsklig cell delar sig. Ett felaktigt baspar är en mutation och är en förutsättning för evolutionen. En mutation är alltså en förändring på DNA.

Orsaker till mutation kan vara som ovan beskrivet, det blir fel i kopieringen av DNA. Andra orsaker kan vara strålning, inverkan av vissa kemiska ämnen eller virus.

Ögonfärg

Vilken ögonfärg vi får bestäms av gener som finns i våra kromosomer. I vår kropp har vi 23 kromosompar där den ena är en X-kromosom, som kommer från modern och den andra är en Y-kromosom som kommer från fadern. Totalt har vi alltså 46 kromosomer, varav 23 kommer från fadern och 23 från modern. Varje sådan kromosom kan innehålla över 1000 gener. Dessa gener innehåller anlag, då man i ett kromosompar har ett anlag från modern och ett från fadern.
En av dessa 1000-tals gener i en kromosom innehåller anlag för ögonfärg, ett anlag från modern och ett från fadern.

Utav dessa gener finns det recessiva och dominanta gener. Om vi tittar på ögonfärgen så får barnet en gen från mamman och en gen från pappan. För att barnet ska få blå ögon så måste bägge anlagen vara blåa eftersom blå är den recessiva genen. Om barnet får en blå och en brun gen så blir ögonfärgen brun.

På detta sätt så kan alltså två brunögda människor få ett blåögt barn. Om bägge föräldrarna har varsin blå och brun gen och bägge skickar den blåa genen till barnet så får de brunögda föräldrarna ett blåögt barn. Om jag och min sambo får barn så får vi ett blåögt barn eftersom både jag och han har blåa ögon.